Om du väljer att bli au pair kan du vara säker på att utvecklas som person och göra framsteg – sanningen att säga kommer nästa alla au pairer tillbaka från sin upplevelse i USA som mer självständiga, med större självförtroende och mer redo än någonsin att ta sina första steg i yrkeskarriären.
För att hjälpa dig att få en inblick i au pair-upplevelsen satte vi oss ner tillsammans med den tidigare au pairen Eva Meyer från Tyskland för en frågestund. Hon är bara 22 år gammal och har redan kommit tillbaka hem från sin au pair-upplevelse. Trots det säger hon att hon fortfarande känner ett ”supernära och starkt band till au pair-resan”. Eva älskar att tala om ”det bästa åren i sitt liv” hittills – och då menar hon både inspirationen att bli au pair, sin personliga utveckling under utlandsvistelsen och hur hennes upplevelser har format henne till den hon är i dag ...
”Jag var au pair. I dag är jag inte bara heltidsstuderande inom internationella affärer utan också mötesledare, ambassadör och skribent för Cultural Care Au pair.” – Eva Meyer
F: Eva, kan du berätta hur ditt liv såg ut innan du bestämde dig för att bli au pair?
S: Jag växte upp på landsbygden i södra Tyskland, omgiven av mycket skog, kor och små byar. Jag hade alltid haft en önskan att få åka iväg en längre tid till USA. Jag funderade på att åka på ett utbyte under gymnasiet men kom sedan fram till att ett år som au pair passade mycket bättre ihop med min personlighet och min dröm om att arbeta med barn.
F: Vad fick dig att bli au pair? Kan du berätta hur det gick till?
S: Självklart! Att bli au pair handlade för mig om ett beslut som jag fattade många år innan jag sedan blev gammal nog att söka till au pair programmet. Det hade alltid stått klart för mig att jag skulle bli au pair när jag hade gått ut gymnasiet. Eftersom en annan tjej från en närliggande stad själv åkte till USA som au pair med Cultural Care informerade hon mig lite om organisationen, och kort därefter kontaktade jag dem, gick på mitt första möte (två år före avresan) och kände mig genast bekväm med dem. Jag kände att jag fick ett bra stöd hela vägen från ansökan till matchningen, och dessutom fick jag väldigt många användbara tips och råd från hela Berlin-kontoret, så jag kände mig väl förberedd inför avresan. När jag nu ser tillbaka vet jag att den bästa upplevelsen i mitt liv väntade på mig så fort jag stod där på flygplatsen i Frankfurt, redo att åka iväg tillsammans med ungefär 40 andra tjejer som också tog det modiga steget att flytta utomlands!
F: Kan du berätta lite om din upplevelse som au pair?
S: Jag matchade med en underbar familj som bor i Pacific Palisades, en jättesöt liten stad i Los Angeles, Kalifornien. Platsen var vacker, men det viktigaste av allt var att värdfamiljen var den bästa familj man kan tänka sig! Jag tog hand om tre underbara och superaktiva barn från tre till sju år. Jag hade en otrolig tid tillsammans med min första familj, så härlig att jag inte kunde åka tillbaka hem efter de första tolv månaderna! Så jag bestämde mig för att förlänga min resa och ta chansen att uppleva hur det är att vara med en annan familj på andra sidan av landet. Efter ett hjärtskärande farväl flyttade jag (med tre fyllda resväskor) till östkusten – närmare bestämt till Pound Ridge, New York – vilket tyvärr visade sig inte vara den bästa matchningen. Strax efter att jag kommit dit hittade jag en annan familj som också bodde i Upstate New York, även de med tre barn. Jag blev matchad på nytt och tillbringade ytterligare åtta månader tillsammans med min nya familj. I slutändan var jag jätteglad över att jag förlängde min vistelse, även om saker och ting inte blev som jag hade föreställt mig. Men sånt är livet, eller hur! Jag reste runt på egen hand i USA i två veckor innan jag besökte min första familj i Kalifornien igen, och därefter flög jag hem till München. 
F: Hur var det att bli au pair i USA? Vad var den största förändringen?
S: Jag kommer ihåg att jag tyckte att allt var så STORT! Det var förmodligen den allra största förändringen. Jag kommer ihåg att jag trillade ut ur min värdfamiljs bil när jag åkte med dem första gången. Men jag älskade allt från första stund! Jag älskade tiden på training school, turen till New York City och naturligtvis att träffa min värdfamilj för första gången. Jag var supernervös men blev jätteglad när jag såg dem stå på flygplatsen, uppklädda och med en välkomstskylt. Efter bara två dagar hemma hos värdfamiljen åkte vi iväg på semester tillsammans med tre andra familjer, som var och en hade minst tre barn. Det var lite tufft att umgås med så många barn men samtidigt också väldigt roligt! Ibland kändes sommaren som en utmaning för allt var så nytt – barnen försökte testa mina gränser och det tog ett tag att bygga upp en relation … men det är ju helt normalt! Jag bara fortsatte att försöka och gjorde så gott jag kunde! Min värdmamma kom på den bästa idén: Hon föreslog att jag skulle ha några ”dejtingkvällar” med vart och ett av värdbarnen för sig, för att få lite särskild tid att komma varandra närmare. Så tillsammans med varje barn åkte vi på cykelturer fram till middagen, och sedan köpte vi glass. Barnen älskade det, och jag kommer fortfarande ihåg de där kvällarna, för de var så speciella.
F: Vad var mest givande med att vara au pair?
S: Den mest givande delen med att vara au pair var definitivt all den kärlek jag fick. Inte bara från familjerna jag bodde hos, utan också från mina nya vänner från hela världen och min familj och mina vänner därhemma! Det är härligt att uppleva hur det känns när barnen litar på och ser upp till dig. Jag uppskattade alla kramar jag fick från värdbarnen. Jag tyckte om att krypa upp och gosa med dem i soffan och läsa böcker för dem. Hjärtat smälter när de talar om hur mycket de tycker om dig för första gången. Och det känns helt fantastiskt att kalla en annan familj för sin egen. Eller för min del, som hade turen att hitta två familjer! 
F: Hur har du kunnat dra nytta av din erfarenhet som au pair?
S: Till att börja med hittade jag två fantastiska familjer som jag fortfarande håller kontakten med. En av dem besökte mig nyligen och den andra kommer förhoppningsvis nästa år. Dessutom fick jag så många fantastiska vänner från hela världen. Jag var precis i London och besökte en fransk vän som jag träffade under tiden när jag blev matchad med en ny familj. Jag åkte också och överraskade en vän i Österrike som jag träffade i New York när hon hem från sitt år som au pair. Jag åker tillbaka till Kroatien för andra gången i år med min bästa vän som jag träffade i L.A. Jag har så många platser som jag kan besöka nu! Jag har vänner från alla delar av Tyskland, i England, Schweiz, Österrike, Italien, Spanien, Australien, Sverige, Brasilien, Mexiko, Kanada och så vidare. Och jag träffade dem alla under min tid som au pair. Är inte det fantastiskt? 
En annan del som jag är otroligt tacksam över är utbildningsdelen av au pair-programmet. Tack vare de college-kurser jag gick på Santa Monica Community College, UCLA och Manhattan College, kom jag in på ett universitet som ursprungligen låg över mitt betygsgenomsnitt. Jag läser internationella affärer där. Och jag älskar det!
Jag är också Cultural Care-ambassadör för nya au pairer, och vägleder dem innan avresan, delar med mig av praktiska tips och coachar dem om de behöver ytterligare hjälp. Dessutom är jag mötesledare och anordnar möten för potentiella nya au pairer där jag presenterar programmet och kraven som ställs för att bli au pair. Jag intervjuar också, så att jag får värdefulla erfarenheter av rekrytering – en enorm fördel med tanke på mina studier!
Jag tycker om att au pair-programmet inte är något som man bara gör och när det sedan är över aldrig hör av eller har något att göra med igen. Man måste tänka utanför ramarna och överväga alla de fantastiska möjligheter som au pair-programmet kan erbjuda, för det är då man verkligen blir en världsmedborgare!
F: Hur har din erfarenhet som au pair påverkat det du gör i dag?
S: Det har helt och hållet inspirerat och väglett mig att bli vad jag är i dag. Innan au pair-resan hade jag absolut ingen aning om vad jag skulle göra sedan. Precis som många andra hoppades jag på att jag skulle komma fram till det under mitt utlandsår. Och det gjorde jag, som tur var.
F: Vilka har de största utmaningarna och framgångarna varit sedan du kom hem?
S: Den största utmaningen var definitivt att anpassa sig till Tyskland igen. Inga bensinmackar som är öppna 24/7, inga söndagsöppna butiker, inga stränder i närheten, mindre bilar, inga stora shoppingcenter osv. En annan utmaning var att behöva avstå från det billiga sättet att resa! Under mitt år som au pair brukade jag ta flyget för att besöka olika städer bara över helgen, men när jag nu är tillbaka sparar jag vartenda öre till mina studier. Den största framgången var absolut att jag blev antagen till mitt studieprogram. Den college-kurs som jag tog på UCLA var min ”inträdesbiljett”, så jag är fortfarande superglad för det!
F: Vad ska du göra i framtiden?
S: Tack vare den internationella profilen på mina studier måste jag dels genomföra en utlandspraktik och dels en termin utomlands. Jag funderar på att åka till något av de skandinaviska länderna. Förutom allt detta vill jag resa så mycket jag kan. På min måste-lista står definitivt Australien, Wien och Schweiz, Paris, England och Nya Zeeland – för gissa vad: jo, jag har vänner på alla de här platserna som jag träffade under mitt år som au pair!
F: Vad skulle du säga till någon som funderar på att bli au pair?
S: GÖR DET! Om du redan funderar på att bli au pair kommer du att ångra dig för alltid att du inte tog chansen om du inte väljer att ta steget. Jag vet att det är ett stort steg att ta, och att det absolut krävs stort mod för att göra det, men tro mig, du kommer att vara så stolt och tacksam över att du vågade! Att bo utomlands kommer att ge dig mängder av möjligheter, stora chanser, vänner för livet, ett hem långt hemifrån och en andra familj! Jag önskar dig stor lycka till!